Lidingö Segel Sällskap, officiellt stiftat 1935, har traditioner tillbaka till 1865, då några stockholmare med sommarvillor på Lidingö tog namnet till en klubb, som kom att inta en ledande plats bland de stockholmska sjösportsällskapen fram till 1906, då sällskapet upphörde.

År 1935 hade LSS sin sommarhamn i Islingeviken och arrenderade för uppläggningsändamål ett smalt område mellan denna vik och norra Lidingöbanan. Området hette Hasselbacken. Med åren blev området för litet för sällskapets vinterliggare.

I början av 50-talet flyttade LSS till ett större markområde, Koltorp, på södra stranden av Kyrkviken, där medlemmarna i samarbete med Lidingö stad kunde anlägga ett varvs- och uppläggningsområde för drygt 200 båtar.
Området var mycket sankt och krävde stora fyllningsmassor, som man fick genom stadens förmedling. Varvsplanen består t.ex. till stora delar av rivningsmassor från den riksbekanta rivningen av gamla Klara i Stockholm. Allt ritnings-, konstruktions- och anläggningsarbete utfördes av klubbmedlemmarna själva, medan Lidingö stad vid behov välvilligt ställde upp med maskiner.

För torr- och sjösättning av båtarna konstruerades mitt i området en centralslip med räls. Från denna drog man vinkelrätt uppställningsspår parallellt med stranden. På centralslipen arbetar en undervagn som bär en övervagn, där båten ställs långskepps och med muskelkraft förs ut på sidospåret till uppställningsplatsen. För båtar som inte ställdes på spår användes mobilkran, en metod som sällskapet fr.o.m. hösten 1999 ersatte med en s.k. Sublift, en motordriven vagn, som via en ramp torr- och sjösätter båtarna. 2018 slopades det gamla H-vagnssystemet och ytterligare en Sublift införskaffades istället.